Gubbar och grejer

Jag har alltid trott att jag inte hade så mycket grejer. Köper inte så mycket grejer och åker iväg och återvinner då och då. Eller i alla fall en gång om året. Eller – har jag varit på grovåtervinningen en enda gång sedan jag skulle slänga den äckliga och fläckiga soffgruppen från studentlägenheten?

Ärligt talat har jag nog inte det. Vill minnas att jag skickade iväg farsan med släpet nån gång. Men jag skulle få Poetry Slam på söder och kunde inte följa med.

Men jag HAR varit på återvinningen några gånger, det är det som är problemet. Jag har varit där och hjälpt tjejkompisar rensa ut och kasta bort – och det tänker jag inte göra igen! Det är så fucking vidrigt där, om jag får uttrycka mig så och det får jag för det här är min blogg.

Jobbiga gubbar överallt

GUBBAR! GUBBAR! GUBBAR! Gubbar som talar om för en att man står fel, gubbar som ska hjälpa en att bära saker och nästan rycker den där gamla lampan ur händerna på mig fast jag inte bett om det! Och sen blir de sura när de inte får hjälp! Vad trodde de skulle hända om de hade fått hjälpa till med att slänga lampan? En kopp te hemma hos mig senare på kvällen? Hälsa hem, gubbstrutt. 

Och personalgubbarna är inte ett dugg bättre. Det är inte lätt att hitta rätt på återvinningen och veta var man ska slänga de gamla grejerna. Räknas det här som hårdplast? Kan jag slänga den här hyllan i träcontainern trots att det fortfarande sitter fast nån sorts metallgrejer i dem? VAR FAAN slänger jag batterierna? Gubbarna i olika åldrar som lunkar omkring i sina orange overaller är inte till mycket hjälp heller. Slänger man nåt fel, gud hjälpe!, så är de på en som hökar och frågar man var man ska slänga alla gamla oanvändbara mobilladdare (tack Apple och Samsung för det, verkligen) så mumlar de nåt ohörbart och lunkar i väg åt andra hållet. Som om man stör dom mitt i ett viktigt experiment som ska lösa cancergåtan eller nåt. Och så behandlar dessa mer eller mindre gamla gubbar tjejer på ett sämre sätt! Jag minns en gång när jag hade min polare Micke med, han togs emot med varma händer minsann, och han är ändå rätt queer av sig. Alla behandlas bättre än tjejer på återvinningen.

Måste bli av med gamla prylar nu

Men nu ska flytta och bli inneboende hos min kompis Jenny ett tag i väntan på nåt bättre och då måste jag bara bli av med en del bråte. Jag får väl skicka iväg farsan med Volvon och släpet ändå, men jag tänker inte följa med, aldrig mer.

Men jag kan ändå inte slänga allt och hade ångest ett tag. Jag vill inte vara till besvär och ställa in en massa crap i morsan och farsans källare, men så fick jag ett tips om ett företag som erbjuder magasin till bra pris. Så nu ligger mina gamla böcker, tavlor, trädgårdsstolar och annat och väntar på mig. Jag känner mig fri, ska aldrig köpa nåt mer.

10 sep 2017