Pappa funderar på en hårtransplantation

Man kan ju aldrig riktigt sätta sig in i andras känslor och problem. Man tror att man känner någon och sedan avslöjas någonting som man aldrig kunnat ana. Jag vet inte hur många av mina kompisar som lider av problem med sina kroppar; man är för tjocka, man är för smala, man har för stor näsa, man är för stor rumpa, för små bröst eller någonting liknande.

Jag är inte undantagen från detta. I mina tonår så hade jag enorma problem och tyckte hela tiden att jag var för tjock; det ledde till att jag knappt åt och att jag samtidigt började träna som en besatt. Tack och lov så upptäckte mina föräldrar detta i tid och kunde hjälpa mig genom att låta mig komma i kontakt med en psykolog. Utan den hjälpen så vet jag inte vart jag hamnat; faktum är att jag fortfarande har vissa problem med att se mig själv i spegeln.

Därför så tar jag alla problem på största allvar - oavsett vad det handlar om och oavsett vem som har problemen i fråga. Något som leder mig till en något oväntad person i form av min pappa. Pappa har alltid varit familjens källa till glädje. För honom så har ingenting verkat omöjligt och han har alltid hoppat in i olika projekt med ett leende på läpparna; samtidigt så har han också uppmuntrat oss andra att våga ta risker, våga vara oss själva och stå upp för våra åsikter.

Det har därför varit ganska sorgligt att se pappa under det senaste året. Han har varit nedstämd, han har varit arg och han har nästan varit isolerad. Han, som tidigare fått panik av att sitta inomhus, har under den senaste tiden suttit inne och kollat olika tv-serier för sig själv.

Han skäms över sitt håravfall

Någonting har varit fel och svaret på detta var aningen överraskande: han skämdes över sitt hår. Eller, bristen på hår snarare. Pappa har alltid haft ett ganska tjockt och ganska långt hår. På slutet har detta tunnats ut och vi alla har ju märkt hur han försökt dölja detta genom olika avancerade kamningar. Tydligen så har han mått extremt dåligt över sitt håravfall. Han vill, kort sagt, ha tillbaka sitt hår och därigenom kunna leva som vanligt igen.

Jag kan faktiskt relatera till känslan. Även om pappa är äldre så vill man ju se så bra ut som möjligt; för en man så är håret någonting unikt - det enda egentliga sättet att skilja sig från mängden - och att plötsligt tappa det är ett dråpslag. Därför har jag också uppmuntrat honom att boka en tid för en hårtransplantation.

Vi fick övertyga mamma

Den enda som inte var fullt lika övertygad om en hårtransplantation var mamma. Hon tyckte det var onödigt, hon menade på att det var dyrt och hon menade att de skulle synas att pappa genomfört en hårtransplantation. Visst, det finns en poäng i detta. Det tyckte jag också - till dess att jag läste på lite kring vad en hårtransplantation idag innebär. Det finns en ny metod som har många fördelar och det är den som pappa ska prova. FUE-metoden innebär att man förflyttar hårsäckar med hjälp av specialnålar.

Det krävs inga skalpeller och det hår som flyttas tas enskilt från exempelvis bakhuvudet, ryggen eller bröstet. Det gör att resultatet blir bättre och att man som patient får en större chans att se håret växa igen. Dessutom så får man en lång garanti också - skulle pappa bli missnöjd så får han genomföra en ny behandling.

Det enda som talar emot behandlingen är att den tar tid - 6-10 timmar - och att det dröjer uppemot ett år innan resultatet fullt ut kan summeras. Hoppas pappa kan visa upp sitt sedvanliga tålamod. Då blir det bra i slutändan; den som väntar på något gott.

Lästips: Vanliga anledningar till håravfall

25 nov 2018