Har äntligen besökt en tandläkare igen

I vissa fall kan man nästan höra klockan klämta i bakgrunden. En klocka som dels kan ha en positiv klang och dels ha en negativ sådan. Det första handlar om att man väntar in någonting som har med åldern att göra. Jag minns exempelvis att jag under en månads tid kryssade för dagarna i almanackan då jag skulle fylla 18 år. Jag skulle då göra en rivstart och få gå på krogen - lagligt - för första gången och, framförallt, så skulle jag äntligen få ta körkort. Där och då gick tiden väldigt långsamt och just månaden innan kändes snarare som ett halvår.

Detsamma kan sägas om månaden innan jag skulle fylla tjugo år och skulle få gå på systembolaget. Det kanske inte hade samma stora förväntningar som körkortet - men ändå; det handlade om en aktningsvärd ålder och en väldigt speciell företeelse. “ Har du legitimation “? Ja. Och så smyger man upp körkortet med ett förnöjd leende mot kassörskan innan man betalar för Rosévinet. Mycket minnesvärt.

Den negativa klockklangen då? Ja, det är när tiden börjar rinna ifrån en och man inte längre kan utnyttja de förmåner som hör ungdomen till. Något som hände i förra veckan. Om några veckor fyller jag nämligen 23 år och det innebär att jag inte längre kan ta del av den fria tandvård som finns i Sverige. Jag kommer alltså att få betala för en tandläkare ur egen ficka. Usch, hemska tanke. Därför såg jag till att vara förberedd och, så atts äga, maximera mina svenska rättigheter. Jag bokade en tid hos en tandläkare i Bromma och fick en undersökning utförd. Något som var tur att jag gjorde.

Det var en upplevelse över förväntan

Den här lilla fröken hade tydligen fuskat lite med tandborstningen på slutet. Inte mindre än två hål upptäcktes. Positivt var att jag fick en tid redan dagen efter - hos samma tandläkare. Ett bra upplägg. Överlag så gillade jag faktiskt mottagningen. Tidigare har jag haft lite skräck för tandläkare - den vanliga, ingen extrem - och känt obehag inför ett besök.

Då jag klev in hos den här tandläkaren så kändes det lugnare, tryggare och mer avslappnat. Jag satt i godan ro och läste en tidning i väntrummet, fick ett glas vatten av receptionisten och kunde rent allmänt ta det lugnt utan att stressas upp av ljud från borrar och från de där hemska sugarna som används. Även den tandläkare som undersökte - och som korrigerade felen - får en tumme upp. Han var väldigt lugn och utstrålade trygghet. Jag kände mig, helt enkelt, avslappnad och i säkra händer.

Borde det inte vara gratis hos en tandläkare?

Men, nu är det av allt att döma slut på denna räkmacka. Nästa gång jag besöker en tandläkare så kommer jag själv att få betala. Det tycker jag är fel. Inte bara för att jag kommer att “bli av” med pengar - jag tänker mer på andra. Alla har olika tänder och olika förutsättningar (min mamma har nästan alltid hål trots att hon sköter sina tänder exemplariskt - pappa har aldrig hål och fuskar som bara den).

Borde inte tänder, på samma sätt som övriga kroppsdelar, bekostas via skattsedeln? Jag är beredd att ge min röst till det parti som tar tag i denna fråga. Att besöka en tandläkare ska inte vara en fråga för plånboken - det är en rättighet.

29 apr 2018