Morgonkaffet

Rut-avdraget som hjälper äldre hemma

18 okt 2018

Ofta får man för sig att Rut-avdraget är till för att barnfamiljer ska kunna anlita hemstädning eftersom de har det stressigt hemma. Men faktum är att hemstädningen hjälper minst lika mycket de äldre som inte orkar städa på samma sätt som förut. Det har jag märkt med mamma och pappa. Varje gång man kommer dit, märker man, bit för bit, att det är lite mindre städat än vad det brukar vara. Det skulle aldrig ha hänt förut, att man hittade dammråttor under sängen hemma, men de senaste gångerna jag har varit hos mamma och pappa har jag det. Det var då jag bestämde mig för att anita hemstädning för dem.

Med Rut-avdraget blir hemstädning möjlig

Det är jag som sköter om hemstädningen åt mamma och pappa och jag har märkt. Det kostar cirka 170 kronor i timmen, efter att de har dragit av Rut-avdraget. Mamma och pappa har fem rum och kök, och det är inte stora rum, och allt är på ett plan. Mest är de i vardagsrummet och köket, förutom i sovrummet då, men egentligen använder de inte mitt och syrrans gamla rum, utan låter dem stå precis som när vi flyttade hemifrån. För hemstädningsföretaget tar det cirka 4 timmar, det som annars skulle ta mamma och pappa en hel dag att städa. Det blir cirka 2.700 i månaden, men det är det värt. Jag och syrran delar på en kostnaden. Då behöver vi inte ha dåligt samvete. Vi vet att mamma och pappa har det städat. Sedan är det en säkerhetsfråga också som göra att vi kan känna oss tryggare. Vi vet att någon alltid går hem till dem och kollar hur de mår.

Trevliga städare från ett tryggt städföretag

Dessutom är de trevliga de som kommer hem till mamma och pappa. Efter några månader har de lärt känna dem som kommer hem till dem. Det är två tjejer som turas om att komma hem och städa hos dem. För mamma och pappa känns det tryggt att de kommer. De bjuder på kaffe och bullar. De pratar om ditt och datt, och så vet syrran och jag att de är trevliga människor och att våra föräldrar gillar dem som kommer. De var prata lite med varandra och berätta om sig själva. Våra föräldrar blir glada för lite sällskap. De orkar ju inte så där jättemycket på dagarna längre. Så de får njuta av varandras sällskap och det fina vädret. Det är ju tydligen så det är att bli gammal. 

Hur utbildar man sig till frisör?

13 okt 2018

För den som vill utbilda sig till frisör så finns det flera vägar att gå. Det vanligaste är att man läser en gymnasieutbildning i yrket. De flesta stora städer i Sverige har frisörutbildningar och många som bor i mindre städer utanför storstäderna, som i Uppsala till exempel, pendlar till storstäderna för att genomföra sin utbildning. Om du däremot inte läser utbildningen på gymnasiet så finns det ytterligare några vägar att gå, några av dessa tar vi upp här.

Komvuxutbildning till frisör

Om du inte har läst till frisör på gymnasiet så kan du läsa in utbildningen på Komvux. Det innebär, precis som när du läser in andra gymnasieprogram, att du utbildar dig inom flera ämnen där kurserna för att arbeta som frisör är några av dem. I många fall behöver du en del praktik för att sen få arbeta med yrket.

Egen praktik

Fördelen med vuxenutbildningar av det här slaget är att det ofta ges utrymme att hitta sin egen praktik. Om du då bor i Uppsala som exempel och det inte finns något utbildning där så kan du ändå få din praktik i närområdet. Kontakta då bara någon av de salongerna som finns i ditt närområde och be om att få praktisera.

Varierande krav

Det kan finnas olika krav på från utbildningarna, även på Komvux i olika delar av landet, på vilken typ av salong som får ta emot praktikanter. Kolla därför alltid upp vad som gäller i just ditt fall innan du ordnar med egen praktik. I bästa fall får du praktisera hos din favoritsalong.

Privata utbildningar

Det finns flera privata skolor som erbjuder yrkesutbildningar, bland annat till frisör. Det kan till exempel innebära en intensivutbildning på 1 år som ger dig alla grundläggande kunskaper för att komma ut på arbetsmarknaden. I den här typen av utbildning får du givetvis lära dig teori och öva på skolan men du får också en hel del praktisk erfarenhet.

Gesällprovet

Gesällprovet är målet med en utbildning till frisör men det är samtidigt startskottet för din nya karriär. För att få genomföra det här provet så behöver du 5000 timmar utbildning och erfarenhet. Siffran är inte tagen ur luften utan det är Handelsfackets avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare som har förhandlats till den nivån. När du har så många timmar i ryggen så kommer du att anses redo för att arbeta på salong med egna kunder.

5000 timmar inklusive utbildning

Som tur är så innebär 5000 timmar inte bara praktik eller traineeperiod. Det innebär också att din utbildning i skolan och din arbetstid efter att du tagit examen. Tiden motsvarar cirka 2 år och 9 månaders utbildning och arbete. När denna tid är genomförd så kan du avlägga provet och blir färdig frisör på heltid, även ur ett fackligt- och yrkesmannamässigt perspektiv.

Här är en frisör i Uppsala som kan ge flera tips: hairstudiouppsala.com/.

Grädden på moset - en akuttandläkare

3 okt 2018

Som om det inte vore nog med allt som rör syrrans vårdnadstvist så har även jag fått en släng av sleven. First things first dock; gällande min syster och hennes förra man så har det inte hänt så värst mycket. De deltar i samarbetssamtal och försöker hitta lösningar. Eller: min syster försöker hitta olika lösningar och hennes ex sitter tydligen mest och håller på med sin mobil under dessa träffar. Då han inte gör det så sitter han och hånler eller ljuger ihop olika historier om allt fruktansvärt han råkat ut för och hur synd det är om honom.

Han är ju onekligen en medborgare i ett sagoland numera - det måste fler än vi upptäcka snart. Frågan är om det inte är dags att se över vilken typ av medicinering han behöver? Det om det.

Min syster kämpar vidare och försöker vara den större människan i detta. Jag fattar inte hur hon orkar. Varje morgon kliver hon upp med ett leende på läpparna och hittar på saker att göra med barnen.

Hon är en exemplarisk mamma.I förrgår så anmälde hon barnen till samtal hos en barnpsykolog då hon läst att barn ofta tar stor skada vid en vårdnadstvist. Barnens pappa satt förmodligen och pillade sig i naveln, tittade på fotboll och rättade sin stryktipskupong. Som han brukar göra.

Jag bet av tanden på ett saltkorn

Jag kan inte se hur hon inte skulle få ensam vårdnad. Nu över till mitt eget problem som blev mer av det akuta slaget. Vi satt nämligen och åt middag. Syrran hade lagat till en supergod gryta med kyckling och vi drack lite vin till - superhärligt. Till dess att jag bestämde mig för att salta på grytan lite.

Jag strösslade på lite flingsalt, tog gaffeln och stoppade in en tugga i munnen. Kras. Jag bet rakt in i ett saltkorn (hur hårda kan de vara egentligen?) och bet av en del av en kindtand. Det gjorde så jäkla ont och jag fick anstränga mig för att inte skrika ut alla fula ord jag lärt mig genom åren. Det slutade med att syrran fick ringa en akuttandläkare.

Tanden lagades och allt verkar bra

Vi fick höra att tandläkarmottagningen höll på att stänga, men att de hade en akuttid som snart gick ut. Tydligen så erbjuder många tandläkare i Stockholm kontakt med en akuttandläkare och avsätter speciella tider för dessa så att man får gå före i kön. Vid snart fyllda 30 år fick jag alltså äntligen gå före i en kö - synd bara att det gällde akuttandvård. Vi kastade oss in i bilen och åkte till Solna. Jag, syrran och barnen (som skötte sig exemplariskt).

Behandlingen tog väl drygt en timme och min akutandläkare sa att han trodde att lagningen skulle hålla. Vi bokade dock in en tid för återbesök om några veckor för säkerhets skull. Det kan nog vara bra, för då jag tänker efter så var det nog säkert fem år sedan jag senast undersökte mina tänder. Har man inte ont eller några problem så blir det lätt så.

Kanske hade en enkel undersökning kunnat förhindra olyckan från att inträffa? Ja, det är en annan fråga. Nu ska jag öppna en flaska vin och bjuda min syster på ett glas. Det förtjänar hon verkligen.

Golvslipningen räddade mammas och pappas golv

19 sep 2018

Mamma och pappa har ett gammalt hus som från början var ett litet torp, och som har byggts ut i olika omgångar. Det enda man kan se var det gamla torpet är ingången, vardagsrummet, köket och ett litet rum intill köket. Den som är intresserad av byggnadsvård kan se tecken på hur man byggde det ursprungliga huset. Kunde man se huset i genomskärning skulle man säkert se att det fanns en liten del som hade den gamla torpargrunden, väggar, tak och inredning från den tiden när man hade torp i Sverige (när nu det var).

Renovering som ett sisyfosarbete

Minns ni Sisyfos? I den grekiska mytologin skulle han rulla en stor sten upp för en kulle. Om han bara kunde rulla upp den stora stenen skulle han bli fri från sitt slaveri, men varje gång som han – nästan – var uppe med stenen, rullade den ner igen. Att äga hus är som att rulla en sten upp för den där kullen; det tar ju aldrig slut. 

Förra året var mamma och pappa tvungna att dränera kring hela huset för att det inte skulle bli fuktigt kring deras grund. Sedan var det taket som behövde sitt. I år är det inredningen och framför allt golvet i vardagsrummet som ser ut som "hej, kom och hjälp mig". Det är så slitet efter att mamma och pappa har dragit möbler fram och tillbaka.

Slipa själv är helt omöjligt

Det skulle ju har varit rolligt om man hade kunnat slipa om golvet själv, men det vågar jag inte. Jag vet att händiga människor kan hyra en golvslip och slipa om, men jag vågar inte göra det. Har bekanta som gör det mesta av renovering själva och får ner kostnaderna för husrenoveringarna med flera tusentals kronor. De är väl lagom händiga och klarar det mesta själva. Jag har också provat på lite grann att göra vissa saker. Måla om och riva ner tapeter, spackla och slipa och sedan både tapetserat och målar om, har jag gjort själv, men när det kommer till golvslipning är jag tveksam. Jag är livrädd för att göra hål i golvet om man nu skulle börja slipa om på egen hand.

Golvslipning kostar en del men lägga nytt kostar ännu mer

Har man haft samma trägolv i 40 år är det verkligen läge att antingen slipa om eller lägga nytt. Tycker man att det är kostsamt att slipa om det, ska man minnas att det kostar minst 10 gånger så mycket att lägga ett helt nytt golv. Så med tanke på det är det riktigt ekonomiskt att slipa om det. Är du också intresserad av golvslipning, till exempel i Stockholm? Läs då mer här.

Tänk när jag gick till jobbet i t-shirt

24 aug 2018

Idag hände det min kompis lilla son att han hade tappat sin nyckel, och var så förtvivlad. Han hade gått hem från skolan och tänkte gå in och leka. Han visste att föräldrarna skulle komma hem, bara några timmar senare. Han skulle bara fortsätta bygga på sitt lego. Då märkte han att han hade tappat sina nycklar. Som tur var hade han med sig sin mobil och kunde ringa sin mamma (min kompis). Hon fick ta ledigt resten av dagen och åka hem till sin son, som stod och grät utanför sitt hem. Jag kom att tänka på när jag själv blev utelåst en kall vinterdag.

Jag hade sålt min bänkdiskmaskin

Dagen som jag belv utelåst en kall vinterdag, och det snöade, var en morgon när jag skulle sälja min bänkdiskmaskin. Jag hade precis klätt på mig och den som ville köpa min bänkdiskmaskin skulle komma tidigt på morgonen innan jag gick till jobbet. Jag hade tagit på mig en t-shirt (som tur var) och tänkte ta på mig tröja efteråt, när det ringde på dörren och den som skulle köpa maskinen stod utanför. Det var en äldre herre som ville köpa den. Han gav mig pengar och jag hann tänka att jag skulle hjälpa honom bära ut maskinen till bilen som stod och väntade utanför. Jag hade på mig skor och bara slog igen dörren medan jag hjälpte honom bära ut den tunga bänkdiskmaskinen.

När jag stod utanför märkte jag att jag saknade nycklar

Jag hade bara slagit igen dörren utan att tänka på vad jag hade gjort. Nu stod jag utanför min bostad i bara t-shirt medan det snöade. Jag var utan plånbok, mobil och nycklar. Och dörren hade jag stängt med ena foten. Jag kunde inte ringa min pojkvän, för jag hade ingen mobil. Inte heller kunde jag åka till jobbet, eftersom min plånbok var inne i den låsta lägenheten. Så jag bad den snälla gentlemannen om skjuts till jobbet, eftersom allt jag behövde fanns inne i den låsta bostaden. Typiskt mig!

Då dök jag upp på jobbet i t-shirt

Gissa om folk blev förvånade när jag gick in på jobbet, i bara en t-shirt fastän det snöade ute. Väl på jobbet kunde jag sedan ringa min pojkvän, som hade hemnyckel och kom och hämtade mig när arebtsdagen var slut och skjutsade hem oss båda. Där låg både nyckel, mobil och plånbok och väntade på mig där hemma. Hade jag bara haft min mobil hade jag kunnat ringa en låssmed, men det hade jag ju inte.

Vilken seg och lång vårdnadstvist det har blivit

17 aug 2018

Vilken härlig sommar jag har haft det. Medan vi alla har svettats och (vissa) har klagat på den heta sommaren, har jag badat och badat och badat. Min hud är alldeles skrynklig vid det här laget. Jag har aldrig kliat så mycket på min hud som den här sommaren. Jag trodde jag skulle bli galen av kliandet, tills min syster visade mig en kroppslotion med Aloe vera. Innan det hade jag provat allt, som jag annars brukar smörja in huden med. Det var först är jag tog Aloe vera som det slutade klia. Nu vågar jag inte använda något annat än det. Man kan använda olika produkter med det, men bäst är att hitta någon produkt som inte innehåller så stor och lång innehållslista. Nog om det.

Min systers vårdnandstvist segar ur

Jag har (nästan) blivit mamma den här sommaren. Det är nästan bara jag som har tagit hand om min systers barn. Nu vet jag verkligen hur det är att vara mamma och se till så att barnen inte klöser ögonen av varandra. Men de har aldrid varit mig mer kära än nu. Nu fattar jag hur det är att kunna gå i döden för sina barn. Skulle någon försöka sig på att ge sig på mina systers barn skulle jag dyka på den personen och bli en tigrinna. Jag skulle slita dem med mina klor och bitas. Nu fattar jag att man kan göra allt för sina barn. De är ju så underbara, och så mycket man får tillbaka när man ger barnen tid och bada och leka med dem.

Barnen blir förändrade när de är med pappan

Min syster har varit ganska nere den här sommaren. Inte så konstigt när hon har oroat sig för hur det ska gå för henne och barnen. Den här vårdnadstvisten som hon och barnen befinner sig i, är inte rolig. Allt har också tagit semester under den här sommaren. Men den första förhandlingen närmar sig nu. Hon sökte en bra advokat och vi får hoppas att hon ska få just den sorts hjälp som hon behöver. Det har varit uppslitande med barnen den här sommaren då de har varit tvungna att bo med sin pappa under två veckor. De åkte dit som harmoniska barn och kom tillbaka helt förändrade.

Vad händer med barnen?

Man undrar vad det är som händer? Man kan ju inte tro att det är samma barn. De säger helt konstiga saker, de gör jättekonstiga saker. Vad i hela friden gör människan med sina egna barn (pappan, alltså)? Hur kan de bli så förvandlade, när de har varit harmoniska med oss? Nu måste advokaten kämpa för att barnen får fortsätta vara harmoniska med min syster. Punkt. Slut.

Så fungerar samarbetssamtal

5 aug 2018

Som jag har skrivit förut har min syster en pågående vårdnadstvist om sitt barn, och man slutar väl aldrig att förvånas. Det som förvånar mest är de konstiga beslut som socialtjänsten fattar om samarbeten mellan henne och barnens pappa. Jag menar; umgänge mellan barnens pappa och barnen är ju för att barnen har rätt att umgås. Inte föräldrarnas. Och om han inte dyker upp, ska väl inte barnen straffas för det? Eller hur? Ändå tycker de att min syster ska se till att han umgås med sina barn. Men om han inte dyker upp – vad ska hon göra åt det? Hon kan varken tvinga honom att umgås med sina barn, och hon borde verkligen inte tvinga barnen att umgås med en pappa – som aldrig dyker upp.

Han har stämt henne till tingsrätten

Sedan har han mage att stämma henne till tingsrätten...för att han inte dyker upp när han ska träffa barnen. Vad ska hon göra? Jag sa till henne att få tag i en riktigt duktig advokat, jag menar, blir man stämd till något i en tingsrätt, måste man ha bästa tänkbara juridiska ombudet. Så tänker jag. Hon tog faktiskt kontakt med en duktig advokat i Stockholm. Det första samtalet tog hon nästan 2.000 för, det var hon tvungen att betala direkt. Men resten kommer att gå på hemförsäkringen, jag visste inte att en hemförsäkringen kunde ta sådana saker, men det är jättebra för min syster.

Det är tufft att ensam betala allt

Annars hade hon blivit ruinerad, för det är mycket tuffare att bli ensamstående, när man har varit två och delat på alla utgifter tidigare. Jag får gå in och stötta henne ekonomiskt, lite grann. Det är ju ändå mina systerbarn det handlar om, och jag vill inte att hon ska bo på gatan – söta öde! Annars är det ju semestertider, men vet inte hur mycket "semester" det blir för henne och barnen nu. Även om de skulle få åka iväg på en riktig semester, skulle det ändå inte blir någon riktig avkoppling, är jag rädd. 

Att stanna kvar i Stockholm är ingen semester

Stannar hon kvar i Stockholm blir det ingen semester, då är det bättre att hon följer med till "Bästkusten" (Göteborg) och är ute i skärgården med mina föräldrar. Vi kan fiska med barnen, ro ut med båten, bada, klippa gräset, måla om stugan – och sådant som alltid ingår på en "semester." Kanske det kunde få henne att tänka på annat än barnens pappa. Håhåjaja.

Syrran satsar på ensam vårdnad

25 jun 2018

Den advokatbyrå som syrran anlitade tycker att hon ska försöka få ensam vårdnad. Han säger att det finns stora chanser att hon kan få det eftersom hennes före detta man (som jag faktiskt gillade tidigare men nu uppenbarligen har tappat det helt) enligt honom helt klart har gjort sig skyldig till umgängessabotage. Som jag skrev i förra inlägget svarar han inte i telefon när syrran ringer och han kommer inte över med barnen när han ska. Samtidigt kan han vara spårlöst borta när det är hans tur att ha barnen, så syrran får ställa in egna planer och i stället ägna sig åt att jaga rätt på idioten.

Hur tänker han?

Men det är alltså han som har stämt henne på umgänget. På sätt och vis tycker jag nästan lite synd om honom. Han har uppenbarligen fått en skruv lös efter separationen. Jag önskar att han kunde lyssna och förstå, fatta vad som är på gång att hända. Visst, han kommer inte att förlora kontakten med sina barn, men att inte ha vårdnaden om barnen är en ganska stor grej ändå. Man är liksom inte lika delaktig i deras liv. Om det skulle drabba mig skulle jag känna det som att jag blev omyndigförklarad. Det är i och för sig så han beter sig: som en icke myndig person, ett barn.

Syrran skaffar bevis

Advokaten har sagt åt min syster att skriva ner allt som har med umgänget att göra, spara alla sms, spela in sina samtal med honom osv. Han kommer inte att ha en chans (förutsatt att syrran talar sanning om vad som pågår, men det är jag rätt hundra på att hon gör). Hon har även bett mig vittna när det blir vårdnadstvist och det kommer jag så klart att göra. Har i och för sig mest fått höra saker från henne, men har även träffat honom några gånger när jag varit hemma hos syrran. Han är helt förändrad och verkar inte riktigt balanserad om man säger så.

De har suttit i förhandlingar med sina advokater några gånger nu men det är uppenbart att de inte kommer att få till någon överenskommelse. Ord står mot ord, han anklagar henne för en massa saker, samma saker som han själv gjort sig skyldig till hur många gånger som helst enligt syrran. Det kommer att bli en stämningsansökan från honom och han kommer att förlora vårdnaden, det är jag säker på.

Jag låtsas inför barnen

Och mitt i allt står barnen och undrar vad som händer. Det är riktigt, riktigt jobbigt. Jag tycker så synd om dem men vill samtidigt försöka hålla skenet uppe och låtsas att allt är bra, att mamma och pappa snart slutar bråka och att allt blir som vanligt. Och kanske, kanske kan saker och ting bli normala igen, i alla fall för ungarna. Barn märker ju egentligen inte av vem som har vårdnaden, det handlar ju mest om vilken förälder som har rätt att skriva på papper. Jag hoppas också att deras pappa får en reality check efter att ha varit i rätten och blir en smula mer ödmjuk. Förhoppningsvis kan de skriva ett nytt umgängesavtal som han kan respektera. Annars blir nog syrran tvungen att stämma honom på umgänget också.

En velig åskådare

Jag tror han verkligen älskar sina barn och vill deras bästa, men viljan att jävlas med syrran är på något sätt ännu starkare. Vilket så klart verkar helt sjukt. Kanske har han vanföreställningar om läget och tror på det han själv säger. Då är hans problem värre än vad jag trodde. Funderar också på vad som skulle hända om jag försökte prata med honom, om det skulle hjälpa eller bara paja ännu mer.

Ja, där befinner jag mig, som åskådare till en smutsig kamp om vårdnaden och umgänget med mina syskonbarn. Snart blir jag även inbytt på plan som vittne. Önskar att jag bara kunde vakna upp och inse att allt var en riktigt jobbig dröm, men det verkar inte hända. Klart slut för den här gången från en deppig undertecknad.

Svårt få bort stor stubbar

25 jun 2018

Vilken sommar vi fick, och det redan i maj. Jag som gav upp om en varm vår redan i april, blev överraskad av sommaren som intog Sverige. Och jag tror inte det bara var jag, stora delar av Sveriges befolkning känner antagligen likadant. I och med den snabba sommaren har vi blivit tagna på sängen med det vi måste åstadkomma så här på sommaren.

Plötsligt blir det aktuellt att avboka semesterresan, det är ingen idé att åka utomlands nu när det är så fint hemma. Jag kan behöva de pengarna till andra roligare saker hemma. Och jag antar att jag inte är den enda som inte vill slösa och smutsa ner vår miljö så vi kan spara energi och bli alltmer miljövänliga. Jag sökte på nätet vilket avtryck en flygresa gör på miljön och hittade detta: 

"Det är svårt att vara miljövän och flyga mycket. Flygplan släpper förutom växthusgasen koldioxid även ut vattenånga och kväveoxider som på hög höjd också har stor effekt på klimatet. Din klimatpåverkan när du sitter i ett flygplan är därför ungefär lika stor som om du kör ensam samma sträcka i en vanlig bil."

Fint väder gör att man kan stanna hemma på semestern

Det där är ju riktigt deprimerande. Jag är glad om jag avbokar resan. Då kan jag fortsätta leva med mig själv med lite bättre samvete. Mamma och pappa behöver min hjälp mer nu än förut. De vistas så mycket inomhus på vintrarna att de nästan är som murmeldjur (förlåt mamma och pappa), när det är dags att kliva ut i vårsolen. Särskilt trädgården behöver ombesörjas – som mamma kallar det. Vad hon menar är att "någon" måste kapa grenar, rensa gräsmattan, gödsla blommorna och plocka bären och frukten senare i sommar. Denna "någon" brukar bli jag. I alla fall misstänker jag skarpt att det blir jag som får göra det, eftersom varken mamma eller pappa borde göra något alls ute.

Vi behöver anlita trädfällning i Stockholm

Även om jag är bättre på att klättra i träd och samla ihop grenar och springa och vattna blommor, kan jag inte rubba en jättelik stubbe som de har i trädgården. Jag tror de faktiskt blir tvungna att anlita någon som arbetar med trädfällning i Stockholm. Jag misstänker att man måste komma med typ en jättesåg och såga sönder hela stubben för att få bort den. Sedan får de väl gräva runt stubben för att få bort hela nätverket av grenar som har rotat sig djupt ner i marken. Allt det som inte jag klarar av med en vanlig sekatör i handen.

Ska jag också ta MC-kort?

22 jun 2018

Jag återkommer här till den körskola som jag går på. Mamma och pappa har sparat pengar för att jag ska kunna ta körkort. Det är ju hur lätt som helst. Jag tror att jag är född till bilförare. Det är som om jag inte har gjort annat än gasat, bromsat och växlat växel på en bil.

Jag klarar till och med av att köra uppför en backe på låg växel, något som jag vet att mina kompisar hatar att göra, trots att de har haft körkort i fler år (jämfört med mig som ännu inte har något körkort). Den senaste tiden har jag börjat fundera på om jag inte också ska ta ett MC-kort?

Jag har blivit MC-biten

Häromdagen satt jag på min pojkväns MC – jo jag har skaffat mig en pojkvän, efter en rejäl paus på flera år – och jag blev helt enkelt fast. Nu bara måste jag skaffa mig en egen MC och köra med min älskling på vägarna. Det finns ju absolut inget bättre än att susa iväg på över 150 (hoppas inte trafikpolisen läser det här). Jag säger bara WOW! Sedan dess har jag bara tänkt på motorcyklar och ser bara motorcyklar så fort jag är utomhus.

Vill ha en japansk MC

De bästa motorcyklarna är japanska. Så mycket har jag lärt mig hittills. Helst vill jag ha en Yamaha. Jag måste ha en lätt motorcykel. Och den får inte vara för tung eftersom jag ju ska kunna lyfta den. Sedan måste jag skaffa mig en riktigt ett MC-ställ och stövlar. Sedan gör jag och pojkvännen världen lite mer osäker.

Ska jag ta mitt MC-kort i Stockholm?

Har funderat på att ta mitt MC-kort i Stockholm. Det är ändå värsta trafiken här och ska jag klara av andra stressade trafikanter är det lika bra att börja med den stressigaste av dem alla. Undrar om parenteserna blir besvikna om jag bara tar ett MC-kort? De lär bli glada över att jag kan komma och hälsa på dem oftare än förut. Har man en MC kan man ta sig fram vart som helst. Dessutom går min MC att gå snabbare än vilken annan bil som helst.

Jag har funderat på att ta mitt MC-kort närmare där jag bor, i Globen i centrala Stockholm. Jag vill göra Riskettan i city i Stockholm och vill inte åka utanför Stockholm. Går jag en intensivutbildning för mitt kommande MC-kort kan jag skaffa en MC innan semestern och ge mig ut på vägarna lagom till semestern. Yes!

Dags att ta körkort - äntligen

15 jun 2018

Jag har alltid varit lite tvärtemot. Gör alla andra en sak så tänker jag instinktivt att detta måste vara fel och gör istället tvärtom. Om inte annat för att reta upp alla andra. Jag kan ibland känna mig som han i Midnight Express som börjar vandra åt motsatt håll i en cirkel och genom detta rör om rejält i grytan. Förvisso handlar just den scenen om ett mentalsjukhus, men ändå – grundprincipen är densamma. Man måste inte alltid följa strömmen.

Nu ska jag dock rätta in mig i ledet. Det här gäller en specifik sak som jag länge stått utanför - både av principiella skäl och för att jag inte kunnat. Detta i form av att ta körkort och köra bil. De flesta jag känner har körkort och de flesta tog detta i nära anslutning till sin 18-årsdag. Jag gjorde det inte. Jag tyckte det var töntigt att övningsköra, jag såg ingen tjusning med att riskera livet i en bil och jag ville inte bidra till att försämra vår miljö.

Ett ställningstagande jag börjat vackla i. Inte minst sett till att jag genom att ta körkort skulle kunna öka möjligheterna till att få det jobb jag vill ha. De flesta arbetsgivare har krav på körkort idag – även om det handlar om typ ett kontorsjobb. Jag är till råga på allt trött på att bli behandlad som ett barn också. “ Kan du åka och hämta det där… Nej, just ja - du har inget körkort. “. Sjukt irriterande.

Dessutom: jäklar vad soft det verkar att köra bil. Att sätta sig bakom ratten, lätta på handbromsen, lägga i en växel och bara köra exakt dit jag vill. Klart jag ska ha ett körkort.

Anmält mig till en intensivkurs i Stockholm

Jag har bara kört två gånger i hela mitt liv. En gång med pappa. Det slutade i en ren katastrof på Ica:s parkering då jag fick motorstopp sex gånger på två minuter och då pappa började gorma och skrika om något förbannat dragläge.

Den andra gången körde jag med mamma. Den gången kom jag ut från parkering och körde ut på en större väg. Redan efter hundra meter hade mamma skrikit sig hes över att jag inte tittade mig omkring tillräckligt. Trots att mitt huvud for omkring som Linda Blairs skalle i Exorcisten. Jag kör inte bil med någon av dem igen.

Nu har jag anmält mig till en trafikskola och mer specifikt för en intensivkurs istället. Den ligger i Stockholm så jag behöver inte åka bort för att kunna delta. I och med att jag typ aldrig kört bil så kommer min intensivkurs att hålla på i tretton dagar och ha ett upplägg där jag dels betar av några lektioner varje dag och mellan dessa sitter och pluggar teori.

Det jag är orolig för är att halkbanan kommer ganska tätt inpå och att jag knappt kommer att hinna köra innan. En kompis sa dock att riskettan – som halkbanan – numera heter är ganska lätt och tydligen väldigt rolig. Jag får hoppas på det.

Mamma och pappa har sparat pengar

Att en intensivkurs kostar lite mer pengar är inget bekymmer. Dels så har jag kunnat spara lite själv och dels så kom mamma och pappa med en överraskning. De har lagt undan pengar sedan jag föddes och dessa skulle – bland annat – täcka ett körkort. Det kommer kanske att räcka till en bil också. En billig sådan, men ändå - en egen bil!

Nu vill jag bara att den där intensivkursen ska sätta igång. Jag är trött på att åka shotgun, det är dags att börja köra.

denna sida kan den som vill läsa mer om hur en intensivkurs går till, vad det kostar osv.

Stackars barn

18 maj 2018

Här fortsätter min följetong om min syster, som har en pappa till sina barn som har startat ett eget korståg mot henne och gör livet så surt han bara kan för henne. Trots att de kom överens om att de skulle ha barnen boende hos sig varannan vecka, har ingenting fungerat. När barnen ska komma över till min syster, då är han borta med dem. Ibland svarar han inte i telefon när hon ringer för att höra var barnen är. Sedan säger han att det är för sent att barnen att komma över till henne. När det är hans tur att ta hand om barnen då är han som bortblåst och dyker inte upp förrän flera dagar senare.

Barnen är helt förvirrade och vet inte hur någonting ska bli. De gråter om nätterna.  Det är helt enkelt väldigt synd om dem. Hela deras liv har slagits i spillror. Nu vill de bara bo med sin mamma, men det tillåter inte pappan. Som om det spelade någon roll var pappan vill. Det är ju barnens liv det gäller. Har pappan en gång bestämt sig för att strula med barnen, då har han förverkat sin rätt att ha barnen. Det tycker jag. Men jag brukar hålla det för mig själv.

Barnen måste få komma till ro

Jag tycker så synd om barnen. Det räcker att de ska flytta från sitt hus, där de hade sina egna rum, sina leksaker och sina kompisar. Nu ska barnen bo på helt nya ställen och deras pappa är som förbytt. I stället för att ta hänsyn till barnen, har han börjat bry sig bara om sig själv. Han är som en helt annan person än den som vi alla känner honom som. Nu har han hotat med att dra min syster till domstolen. Han påstår att det är hon som är problemet, fastän det är han som hela tiden bryter alla överenskommelser som de har kommit överens om. Både hon och barnen är tvungna att hela tiden anpassa sig efter honom. Han är inte där när barnen ska bo med honom. Han är inte där när barnen ska flytta över till sin mamma. Han är inte där när han har lovat barnen att de ska få göra olika saker, och utflykter. Han är bara inte där. Gud vet var han är.

Nu har min syster blivit tvungen att ta kontakt med en advokat. Det eftersom han har stämt henne vid en domstol och tagit överenskommelserna – eller bristen på överenskommelsen till helt nya nivåer. Nu måste de förhandla, eller bli dömda till vårdnad, boende och umgängesrätt i domstolen i stället. Här är en länk till den advokat som hon har bett om att få hjälp med umgängesrätten: https://www.umgängesrätt.com.

En golvläggare gjorde skillnad

10 maj 2018

Många tror att jag inte bry mig om hur jag ser ut. Det är ett ämne som jag behandlat flera gånger tidigare - jag bryr mig visst om hur jag ser ut och skillnaden är bara den att jag tycker om andra saker och tycker att annorlunda stilar är mer tilltalande. Dessutom så gillar jag att provocera fram en reaktion också.

Jag är en kvinna full av överraskningar. Skulle du fråga mig om musik, om böcker, om film eller om inredning så skulle du förmodligen bli väldigt förvånad över hur pass mångfacetterad jag är och vilken bred smak jag egentligen har. Jag kan väldigt mycket och jag älskar att nörda ner mig i något ämne riktigt ordentligt.

Du skulle se min lägenhet och ställa dina förväntningar om hur den ser ut mot hur den ser ut i verkligheten. Inte sällan så hör jag nya gäster säga något i stil med: Gud, vad fint du har - jag trodde att…

Och så visar de sina fördomar indirekt då de kanske förväntade sig affischer på obscena band, feministiska slagord på väggarna och levande ljus nedstuckna i halsarna på urdruckna rödvinsflaskor. Så ser det inte ut: min lägenhet är inredd efter vad jag själv gillar - något som råkar rimma med vad du ser i olika inredningstidningar.

Jag älskar dansk design och jag skulle kunna sitta i timmar och diskutera Fritz Hansen, Arne Jakobsen och Poul Henningsen. Tyvärr är deras möbler lite över min egen budget, men ibland så har jag pengar över och i kombination med att jag har en känslig näsa för att hitta guldkorn på loppisar och i second-hand-butiker så har jag faktiskt några äkta föremål från deras produktioner.

Fint ska det vara, och i helgen blev det ännu finare. Jag hade nämligen en golvläggare på besök som gjorde ett fantastiskt jobb med de golv jag stört mig på under en längre tid. Det störande har varit att golven “tar över” allt annat - på ett negativt sätt. Hur jag än möblerar, målar om på väggarna och vilka möbler jag än har så solkas allt ner av att mina trägolv är slitna och nötta. Men nu - golven är som nya igen.

Golvslipningen blev grym

Det hela kostade inte så mycket pengar. Jag var dels berättigad att använda Rot-avdraget och det gjorde att jag kunde anlita en golvläggare i Stockholm och dra av 30% av den totala kostnaden för arbetet. Jag gjorde dessutom min hemläxa. Pappa sa att man kunde tjäna mycket på att kontakta flera företag och vara lite fräck gentemot dessa. Fräck som i att förhandla.

Kort och gott: jag tog in flera offerter och ställde dessa mot varandra varpå jag sedan använde det lägsta priset för att kunna sänka kostnaden hos den golvläggare jag verkligen ville anlita. Smart och effektivt. Jag trodde prutning var omöjligt i Sverige, men så var inte fallet.

Ni kanske undrar varför jag inte la in nya golv om de gamla var så störande? Här är några anledningar till varför denne golvläggare fick genomföra en golvslipning:

  • Bevara: Jag vill inte bidra till ett slit-och-släng-samhälle och jag kastar inte bort fullt fungerande saker. Att ytan på mina trägolv var nötta innebar inte per se att hela golvet var redo för miljöstationen. Att rädda golven var prio ett.
  • Snyggare: Min misstanke - och förhoppning - blev bekräftad. De gamla golven hade satt sig och alla ådringar gjorde att just mitt golv var unikt. Ett nytt golv hade det tagit flera år för att bli lika vackert. Genom en golvslipning så tog man fram skönheten igen.
  • Ytbehandlingen Pricken över i:et, grädden på moset och tårtan på tårtan var den efterföljande ytbehandlingen som min golvläggare applicerade. I hallen använde han lack, i köket kom vi fram till att hårdvaxolja var bäst och i vardagsrummet så blev valet olja. I sovrummet? Där körde vi en total makeover genom pigmentering. Just det: där har jag numera ett helvitt golv. Så jäkla snyggt.

Så uttrycker jag mig med min frisyr

5 maj 2018

Kan man vara intresserad av en frisyr och feminist – samtidigt? Ja, självklart kan man det. Frisyren har väl inget med ens politiska, humana åsikter att göra. Eller har det? De flesta som jag känner anser att de visar sin attityd och åsikter genom den frisyr som de väljer. Till exempel är det många som väljer regnbågsfärger i sitt hår som ett statement för stöd för alla hbtq-personer. Eller, så gillar de helt enkelt bara regnbågsfärger, och vill ha det i sitt hår.

Jag älskar att ha en färgglad frisyr. Vem vill ha svart eller brunt hår? Även om andra väljer att ha det, vill inte jag det. Jag väljer alltid det färggranna framför det trista, som alla andra har. Det finns redan så många trista människor, som mest ser ut som om de vill ingå i tapeten, eller fasaden. Inte jag. Kan man, ska man sprida färg och få folk att vakna.

Jag går till min frisör som vet hur jag vill ha det

Många av mina kompisar färgar sitt hår hemma. De till och med klipper till sin egen frisyr, med hjälpa av många speglar och en kökssax. Inte jag. Om jag bara har råd, kommer jag alltid att satsa på min frisyr. Framför allt som jag nästan jämt har färger i håret, kommer jag att behöva sköta om det, så att det inte bara blir slitna testar. Jag klipper det kort, låter det växa ut, lägger i lockar och färgar det om och om igen. Det finns inget roligare än att gå från frisören med en ny frisyr. Alla andra går i samma frisyr år ut och år in – hur står de ut?

Den senaste frisyren är i en härlig mörk färg i en nyans som går mot mahogny men med lila testar. Jag blev så glad när jag såg att min frisör på Södermalm lyckades med färgen precis på det sättet som jag önskade mig. Läs mer om min frisör här: http://www.frisörsödermalm.nu.

Vad betyder den frisyr vi har?

Jag har funderat en hel del på varför mitt hår betyder så mycket för mig. Jag menar, människor måste ju, liksom jag, alltid ha funderat vad de gör med sitt hår. Så länge människan har funnits, har de ägnat tid åt sin frisyr. Stenåldersmänniskor flätade till exempel sitt långa hår. Man hade ju inte saxar på den tiden. Då hade ju både män och kvinnor långt hår. Det var väl först på 1400-talet som männen hade kortare hår, och det korta håret blev populärt för kvinnor först på 1900-talet, mer specifikt under 1920-talet, då många kvinnor vågade klippa av sitt långa hår. Det var ju en sensation på den tiden om någon kvinna vågade klippa av sitt långa hår och ha en kort page. Att männen bar korta frisyrer var ju vanligt ända sedan 1700-talet. Då hade man saxar och vassa knivar som man skar av håret och skägget med.

Det finns utställning om hår

Jag har faktiskt varit på Historiska museet när de hade en utställning om hår. Det var riktigt intressant att titta på hur vi människor formade håret på olika sätt. Att vi har kammat håret under mycket lång tid, visar rester från vikingatiden då man hittade en vacker kam av trä från Birka i Uppland. Man har även hittat kammar i gravar. Antingen var det den dödas kam, som ansågs behövas även i dödsriket, eller så kanske det var kammar som användes på den döda, i en slags begravningsritual. Man kan fantisera om att kamningen ingick som en del i begravningsritualen och att kammen lades ned som en del i det. Kanske, kanske inte? Vi vet bara att frisyrer och frisörer alltid har varit viktigt för människan.

Måste få en arborist till vår trädgård

3 maj 2018

Varje år gör mamma och pappa en jättestor grovstädning utomhus. De har em stor trädgård och särskilt mamma är så ambitiös och vill ha så stora blomsterrabatter som möjligt. Det värsta är att det är dags att beskära äppelträden och jag misstänker att pappa är på väg upp i dem och ska kapa av grenar. Jag måste få honom att låta bli, och vet inte riktigt hur jag ska föra det på tal utan att han blir sårad. Han tror att han fortfarande är 30 och är spänstig, men mamma och jag vet att han är över 70 och inte det minsta spänstig. Han kan inte ge sig upp träden, hur gärna han än vill. Det finns inte på kartan. Hur ska jag göra för att få honom att låta bli?

Kanske man kan anlita en trädgårdsmästare

Min kompis sa att jag borde anlita en trädgårdsmästare som kom och kapade grenarna i stället. Jag pratade med mamma om det, och vi var överens om att det borde vara det bästa alternativet, men pappa är de envisa typen. Han skulle nog aldrig gå med på det heller, snål som han är. Så vi funderade ut en plan – att de ska åka iväg, jag ska åka hem till dem och medan de är borta kommer det dit en trädgårdsmästare, som jag betalar direkt. Så får vi det gjort utan att pappa ska upp i träden och fälla några grenar. Dessutom litar jag mer på en trädgårdsmästare som vet hur grenarna ska kapas än att pappa ska kliva upp på stegar och bli yr.

Våra fina äppelträd behöver omsorg

Vi har några riktigt gamla äppelträd som fortfarande bär mycket frukt. De måste kapas nu på våren, så att de inte växer till sig för mycket uppåt, som de brukar nu innan de börjar blomma. Vi vill ju ha låga äppelträd som får äpplen på låga grenar och så att trädet inte växer sig uppåt med alla äpplen.

Jag ska ta kontakt och be dem komma nu så fort som möjligt. Då blir det en trädgårdsmästare som har bra rykte och som vet hur de ska göra så att det knappt syns att de har tagit bort trädgrenar. Kanske vi skulle passa på att ta bort tallen också som bara fäller en massa kottar på gräsmattan. Om du någon gång har gått barfota och råkat trampa på en tallkotte vet du hur kul det är att gå på dem. Det är värre än att råka trampa på legobitar – jag lovar!

← Äldre inlägg