Morgonkaffet

Syrran satsar på ensam vårdnad

25 jun 2018

Den advokatbyrå som syrran anlitade tycker att hon ska försöka få ensam vårdnad. Han säger att det finns stora chanser att hon kan få det eftersom hennes före detta man (som jag faktiskt gillade tidigare men nu uppenbarligen har tappat det helt) enligt honom helt klart har gjort sig skyldig till umgängessabotage. Som jag skrev i förra inlägget svarar han inte i telefon när syrran ringer och han kommer inte över med barnen när han ska. Samtidigt kan han vara spårlöst borta när det är hans tur att ha barnen, så syrran får ställa in egna planer och i stället ägna sig åt att jaga rätt på idioten.

Hur tänker han?

Men det är alltså han som har stämt henne på umgänget. På sätt och vis tycker jag nästan lite synd om honom. Han har uppenbarligen fått en skruv lös efter separationen. Jag önskar att han kunde lyssna och förstå, fatta vad som är på gång att hända. Visst, han kommer inte att förlora kontakten med sina barn, men att inte ha vårdnaden om barnen är en ganska stor grej ändå. Man är liksom inte lika delaktig i deras liv. Om det skulle drabba mig skulle jag känna det som att jag blev omyndigförklarad. Det är i och för sig så han beter sig: som en icke myndig person, ett barn.

Syrran skaffar bevis

Advokaten har sagt åt min syster att skriva ner allt som har med umgänget att göra, spara alla sms, spela in sina samtal med honom osv. Han kommer inte att ha en chans (förutsatt att syrran talar sanning om vad som pågår, men det är jag rätt hundra på att hon gör). Hon har även bett mig vittna när det blir vårdnadstvist och det kommer jag så klart att göra. Har i och för sig mest fått höra saker från henne, men har även träffat honom några gånger när jag varit hemma hos syrran. Han är helt förändrad och verkar inte riktigt balanserad om man säger så.

De har suttit i förhandlingar med sina advokater några gånger nu men det är uppenbart att de inte kommer att få till någon överenskommelse. Ord står mot ord, han anklagar henne för en massa saker, samma saker som han själv gjort sig skyldig till hur många gånger som helst enligt syrran. Det kommer att bli en stämningsansökan från honom och han kommer att förlora vårdnaden, det är jag säker på.

Jag låtsas inför barnen

Och mitt i allt står barnen och undrar vad som händer. Det är riktigt, riktigt jobbigt. Jag tycker så synd om dem men vill samtidigt försöka hålla skenet uppe och låtsas att allt är bra, att mamma och pappa snart slutar bråka och att allt blir som vanligt. Och kanske, kanske kan saker och ting bli normala igen, i alla fall för ungarna. Barn märker ju egentligen inte av vem som har vårdnaden, det handlar ju mest om vilken förälder som har rätt att skriva på papper. Jag hoppas också att deras pappa får en reality check efter att ha varit i rätten och blir en smula mer ödmjuk. Förhoppningsvis kan de skriva ett nytt umgängesavtal som han kan respektera. Annars blir nog syrran tvungen att stämma honom på umgänget också.

En velig åskådare

Jag tror han verkligen älskar sina barn och vill deras bästa, men viljan att jävlas med syrran är på något sätt ännu starkare. Vilket så klart verkar helt sjukt. Kanske har han vanföreställningar om läget och tror på det han själv säger. Då är hans problem värre än vad jag trodde. Funderar också på vad som skulle hända om jag försökte prata med honom, om det skulle hjälpa eller bara paja ännu mer.

Ja, där befinner jag mig, som åskådare till en smutsig kamp om vårdnaden och umgänget med mina syskonbarn. Snart blir jag även inbytt på plan som vittne. Önskar att jag bara kunde vakna upp och inse att allt var en riktigt jobbig dröm, men det verkar inte hända. Klart slut för den här gången från en deppig undertecknad.

Svårt få bort stor stubbar

25 jun 2018

Vilken sommar vi fick, och det redan i maj. Jag som gav upp om en varm vår redan i april, blev överraskad av sommaren som intog Sverige. Och jag tror inte det bara var jag, stora delar av Sveriges befolkning känner antagligen likadant. I och med den snabba sommaren har vi blivit tagna på sängen med det vi måste åstadkomma så här på sommaren.

Plötsligt blir det aktuellt att avboka semesterresan, det är ingen idé att åka utomlands nu när det är så fint hemma. Jag kan behöva de pengarna till andra roligare saker hemma. Och jag antar att jag inte är den enda som inte vill slösa och smutsa ner vår miljö så vi kan spara energi och bli alltmer miljövänliga. Jag sökte på nätet vilket avtryck en flygresa gör på miljön och hittade detta: 

"Det är svårt att vara miljövän och flyga mycket. Flygplan släpper förutom växthusgasen koldioxid även ut vattenånga och kväveoxider som på hög höjd också har stor effekt på klimatet. Din klimatpåverkan när du sitter i ett flygplan är därför ungefär lika stor som om du kör ensam samma sträcka i en vanlig bil."

Fint väder gör att man kan stanna hemma på semestern

Det där är ju riktigt deprimerande. Jag är glad om jag avbokar resan. Då kan jag fortsätta leva med mig själv med lite bättre samvete. Mamma och pappa behöver min hjälp mer nu än förut. De vistas så mycket inomhus på vintrarna att de nästan är som murmeldjur (förlåt mamma och pappa), när det är dags att kliva ut i vårsolen. Särskilt trädgården behöver ombesörjas – som mamma kallar det. Vad hon menar är att "någon" måste kapa grenar, rensa gräsmattan, gödsla blommorna och plocka bären och frukten senare i sommar. Denna "någon" brukar bli jag. I alla fall misstänker jag skarpt att det blir jag som får göra det, eftersom varken mamma eller pappa borde göra något alls ute.

Vi behöver anlita trädfällning i Stockholm

Även om jag är bättre på att klättra i träd och samla ihop grenar och springa och vattna blommor, kan jag inte rubba en jättelik stubbe som de har i trädgården. Jag tror de faktiskt blir tvungna att anlita någon som arbetar med trädfällning i Stockholm. Jag misstänker att man måste komma med typ en jättesåg och såga sönder hela stubben för att få bort den. Sedan får de väl gräva runt stubben för att få bort hela nätverket av grenar som har rotat sig djupt ner i marken. Allt det som inte jag klarar av med en vanlig sekatör i handen.

Ska jag också ta MC-kort?

22 jun 2018

Jag återkommer här till den körskola som jag går på. Mamma och pappa har sparat pengar för att jag ska kunna ta körkort. Det är ju hur lätt som helst. Jag tror att jag är född till bilförare. Det är som om jag inte har gjort annat än gasat, bromsat och växlat växel på en bil.

Jag klarar till och med av att köra uppför en backe på låg växel, något som jag vet att mina kompisar hatar att göra, trots att de har haft körkort i fler år (jämfört med mig som ännu inte har något körkort). Den senaste tiden har jag börjat fundera på om jag inte också ska ta ett MC-kort?

Jag har blivit MC-biten

Häromdagen satt jag på min pojkväns MC – jo jag har skaffat mig en pojkvän, efter en rejäl paus på flera år – och jag blev helt enkelt fast. Nu bara måste jag skaffa mig en egen MC och köra med min älskling på vägarna. Det finns ju absolut inget bättre än att susa iväg på över 150 (hoppas inte trafikpolisen läser det här). Jag säger bara WOW! Sedan dess har jag bara tänkt på motorcyklar och ser bara motorcyklar så fort jag är utomhus.

Vill ha en japansk MC

De bästa motorcyklarna är japanska. Så mycket har jag lärt mig hittills. Helst vill jag ha en Yamaha. Jag måste ha en lätt motorcykel. Och den får inte vara för tung eftersom jag ju ska kunna lyfta den. Sedan måste jag skaffa mig en riktigt ett MC-ställ och stövlar. Sedan gör jag och pojkvännen världen lite mer osäker.

Ska jag ta mitt MC-kort i Stockholm?

Har funderat på att ta mitt MC-kort i Stockholm. Det är ändå värsta trafiken här och ska jag klara av andra stressade trafikanter är det lika bra att börja med den stressigaste av dem alla. Undrar om parenteserna blir besvikna om jag bara tar ett MC-kort? De lär bli glada över att jag kan komma och hälsa på dem oftare än förut. Har man en MC kan man ta sig fram vart som helst. Dessutom går min MC att gå snabbare än vilken annan bil som helst.

Jag har funderat på att ta mitt MC-kort närmare där jag bor, i Globen i centrala Stockholm. Jag vill göra Riskettan i city i Stockholm och vill inte åka utanför Stockholm. Går jag en intensivutbildning för mitt kommande MC-kort kan jag skaffa en MC innan semestern och ge mig ut på vägarna lagom till semestern. Yes!

Dags att ta körkort - äntligen

15 jun 2018

Jag har alltid varit lite tvärtemot. Gör alla andra en sak så tänker jag instinktivt att detta måste vara fel och gör istället tvärtom. Om inte annat för att reta upp alla andra. Jag kan ibland känna mig som han i Midnight Express som börjar vandra åt motsatt håll i en cirkel och genom detta rör om rejält i grytan. Förvisso handlar just den scenen om ett mentalsjukhus, men ändå – grundprincipen är densamma. Man måste inte alltid följa strömmen.

Nu ska jag dock rätta in mig i ledet. Det här gäller en specifik sak som jag länge stått utanför - både av principiella skäl och för att jag inte kunnat. Detta i form av att ta körkort och köra bil. De flesta jag känner har körkort och de flesta tog detta i nära anslutning till sin 18-årsdag. Jag gjorde det inte. Jag tyckte det var töntigt att övningsköra, jag såg ingen tjusning med att riskera livet i en bil och jag ville inte bidra till att försämra vår miljö.

Ett ställningstagande jag börjat vackla i. Inte minst sett till att jag genom att ta körkort skulle kunna öka möjligheterna till att få det jobb jag vill ha. De flesta arbetsgivare har krav på körkort idag – även om det handlar om typ ett kontorsjobb. Jag är till råga på allt trött på att bli behandlad som ett barn också. “ Kan du åka och hämta det där… Nej, just ja - du har inget körkort. “. Sjukt irriterande.

Dessutom: jäklar vad soft det verkar att köra bil. Att sätta sig bakom ratten, lätta på handbromsen, lägga i en växel och bara köra exakt dit jag vill. Klart jag ska ha ett körkort.

Anmält mig till en intensivkurs i Stockholm

Jag har bara kört två gånger i hela mitt liv. En gång med pappa. Det slutade i en ren katastrof på Ica:s parkering då jag fick motorstopp sex gånger på två minuter och då pappa började gorma och skrika om något förbannat dragläge.

Den andra gången körde jag med mamma. Den gången kom jag ut från parkering och körde ut på en större väg. Redan efter hundra meter hade mamma skrikit sig hes över att jag inte tittade mig omkring tillräckligt. Trots att mitt huvud for omkring som Linda Blairs skalle i Exorcisten. Jag kör inte bil med någon av dem igen.

Nu har jag anmält mig till en trafikskola och mer specifikt för en intensivkurs istället. Den ligger i Stockholm så jag behöver inte åka bort för att kunna delta. I och med att jag typ aldrig kört bil så kommer min intensivkurs att hålla på i tretton dagar och ha ett upplägg där jag dels betar av några lektioner varje dag och mellan dessa sitter och pluggar teori.

Det jag är orolig för är att halkbanan kommer ganska tätt inpå och att jag knappt kommer att hinna köra innan. En kompis sa dock att riskettan – som halkbanan – numera heter är ganska lätt och tydligen väldigt rolig. Jag får hoppas på det.

Mamma och pappa har sparat pengar

Att en intensivkurs kostar lite mer pengar är inget bekymmer. Dels så har jag kunnat spara lite själv och dels så kom mamma och pappa med en överraskning. De har lagt undan pengar sedan jag föddes och dessa skulle – bland annat – täcka ett körkort. Det kommer kanske att räcka till en bil också. En billig sådan, men ändå - en egen bil!

Nu vill jag bara att den där intensivkursen ska sätta igång. Jag är trött på att åka shotgun, det är dags att börja köra.

denna sida kan den som vill läsa mer om hur en intensivkurs går till, vad det kostar osv.

Stackars barn

18 maj 2018

Här fortsätter min följetong om min syster, som har en pappa till sina barn som har startat ett eget korståg mot henne och gör livet så surt han bara kan för henne. Trots att de kom överens om att de skulle ha barnen boende hos sig varannan vecka, har ingenting fungerat. När barnen ska komma över till min syster, då är han borta med dem. Ibland svarar han inte i telefon när hon ringer för att höra var barnen är. Sedan säger han att det är för sent att barnen att komma över till henne. När det är hans tur att ta hand om barnen då är han som bortblåst och dyker inte upp förrän flera dagar senare.

Barnen är helt förvirrade och vet inte hur någonting ska bli. De gråter om nätterna.  Det är helt enkelt väldigt synd om dem. Hela deras liv har slagits i spillror. Nu vill de bara bo med sin mamma, men det tillåter inte pappan. Som om det spelade någon roll var pappan vill. Det är ju barnens liv det gäller. Har pappan en gång bestämt sig för att strula med barnen, då har han förverkat sin rätt att ha barnen. Det tycker jag. Men jag brukar hålla det för mig själv.

Barnen måste få komma till ro

Jag tycker så synd om barnen. Det räcker att de ska flytta från sitt hus, där de hade sina egna rum, sina leksaker och sina kompisar. Nu ska barnen bo på helt nya ställen och deras pappa är som förbytt. I stället för att ta hänsyn till barnen, har han börjat bry sig bara om sig själv. Han är som en helt annan person än den som vi alla känner honom som. Nu har han hotat med att dra min syster till domstolen. Han påstår att det är hon som är problemet, fastän det är han som hela tiden bryter alla överenskommelser som de har kommit överens om. Både hon och barnen är tvungna att hela tiden anpassa sig efter honom. Han är inte där när barnen ska bo med honom. Han är inte där när barnen ska flytta över till sin mamma. Han är inte där när han har lovat barnen att de ska få göra olika saker, och utflykter. Han är bara inte där. Gud vet var han är.

Nu har min syster blivit tvungen att ta kontakt med en advokat. Det eftersom han har stämt henne vid en domstol och tagit överenskommelserna – eller bristen på överenskommelsen till helt nya nivåer. Nu måste de förhandla, eller bli dömda till vårdnad, boende och umgängesrätt i domstolen i stället. Här är en länk till den advokat som hon har bett om att få hjälp med umgängesrätten: https://www.umgängesrätt.com.

En golvläggare gjorde skillnad

10 maj 2018

Många tror att jag inte bry mig om hur jag ser ut. Det är ett ämne som jag behandlat flera gånger tidigare - jag bryr mig visst om hur jag ser ut och skillnaden är bara den att jag tycker om andra saker och tycker att annorlunda stilar är mer tilltalande. Dessutom så gillar jag att provocera fram en reaktion också.

Jag är en kvinna full av överraskningar. Skulle du fråga mig om musik, om böcker, om film eller om inredning så skulle du förmodligen bli väldigt förvånad över hur pass mångfacetterad jag är och vilken bred smak jag egentligen har. Jag kan väldigt mycket och jag älskar att nörda ner mig i något ämne riktigt ordentligt.

Du skulle se min lägenhet och ställa dina förväntningar om hur den ser ut mot hur den ser ut i verkligheten. Inte sällan så hör jag nya gäster säga något i stil med: Gud, vad fint du har - jag trodde att…

Och så visar de sina fördomar indirekt då de kanske förväntade sig affischer på obscena band, feministiska slagord på väggarna och levande ljus nedstuckna i halsarna på urdruckna rödvinsflaskor. Så ser det inte ut: min lägenhet är inredd efter vad jag själv gillar - något som råkar rimma med vad du ser i olika inredningstidningar.

Jag älskar dansk design och jag skulle kunna sitta i timmar och diskutera Fritz Hansen, Arne Jakobsen och Poul Henningsen. Tyvärr är deras möbler lite över min egen budget, men ibland så har jag pengar över och i kombination med att jag har en känslig näsa för att hitta guldkorn på loppisar och i second-hand-butiker så har jag faktiskt några äkta föremål från deras produktioner.

Fint ska det vara, och i helgen blev det ännu finare. Jag hade nämligen en golvläggare på besök som gjorde ett fantastiskt jobb med de golv jag stört mig på under en längre tid. Det störande har varit att golven “tar över” allt annat - på ett negativt sätt. Hur jag än möblerar, målar om på väggarna och vilka möbler jag än har så solkas allt ner av att mina trägolv är slitna och nötta. Men nu - golven är som nya igen.

Golvslipningen blev grym

Det hela kostade inte så mycket pengar. Jag var dels berättigad att använda Rot-avdraget och det gjorde att jag kunde anlita en golvläggare i Stockholm och dra av 30% av den totala kostnaden för arbetet. Jag gjorde dessutom min hemläxa. Pappa sa att man kunde tjäna mycket på att kontakta flera företag och vara lite fräck gentemot dessa. Fräck som i att förhandla.

Kort och gott: jag tog in flera offerter och ställde dessa mot varandra varpå jag sedan använde det lägsta priset för att kunna sänka kostnaden hos den golvläggare jag verkligen ville anlita. Smart och effektivt. Jag trodde prutning var omöjligt i Sverige, men så var inte fallet.

Ni kanske undrar varför jag inte la in nya golv om de gamla var så störande? Här är några anledningar till varför denne golvläggare fick genomföra en golvslipning:

  • Bevara: Jag vill inte bidra till ett slit-och-släng-samhälle och jag kastar inte bort fullt fungerande saker. Att ytan på mina trägolv var nötta innebar inte per se att hela golvet var redo för miljöstationen. Att rädda golven var prio ett.
  • Snyggare: Min misstanke - och förhoppning - blev bekräftad. De gamla golven hade satt sig och alla ådringar gjorde att just mitt golv var unikt. Ett nytt golv hade det tagit flera år för att bli lika vackert. Genom en golvslipning så tog man fram skönheten igen.
  • Ytbehandlingen Pricken över i:et, grädden på moset och tårtan på tårtan var den efterföljande ytbehandlingen som min golvläggare applicerade. I hallen använde han lack, i köket kom vi fram till att hårdvaxolja var bäst och i vardagsrummet så blev valet olja. I sovrummet? Där körde vi en total makeover genom pigmentering. Just det: där har jag numera ett helvitt golv. Så jäkla snyggt.

Så uttrycker jag mig med min frisyr

5 maj 2018

Kan man vara intresserad av en frisyr och feminist – samtidigt? Ja, självklart kan man det. Frisyren har väl inget med ens politiska, humana åsikter att göra. Eller har det? De flesta som jag känner anser att de visar sin attityd och åsikter genom den frisyr som de väljer. Till exempel är det många som väljer regnbågsfärger i sitt hår som ett statement för stöd för alla hbtq-personer. Eller, så gillar de helt enkelt bara regnbågsfärger, och vill ha det i sitt hår.

Jag älskar att ha en färgglad frisyr. Vem vill ha svart eller brunt hår? Även om andra väljer att ha det, vill inte jag det. Jag väljer alltid det färggranna framför det trista, som alla andra har. Det finns redan så många trista människor, som mest ser ut som om de vill ingå i tapeten, eller fasaden. Inte jag. Kan man, ska man sprida färg och få folk att vakna.

Jag går till min frisör som vet hur jag vill ha det

Många av mina kompisar färgar sitt hår hemma. De till och med klipper till sin egen frisyr, med hjälpa av många speglar och en kökssax. Inte jag. Om jag bara har råd, kommer jag alltid att satsa på min frisyr. Framför allt som jag nästan jämt har färger i håret, kommer jag att behöva sköta om det, så att det inte bara blir slitna testar. Jag klipper det kort, låter det växa ut, lägger i lockar och färgar det om och om igen. Det finns inget roligare än att gå från frisören med en ny frisyr. Alla andra går i samma frisyr år ut och år in – hur står de ut?

Den senaste frisyren är i en härlig mörk färg i en nyans som går mot mahogny men med lila testar. Jag blev så glad när jag såg att min frisör på Södermalm lyckades med färgen precis på det sättet som jag önskade mig. Läs mer om min frisör här: http://www.frisörsödermalm.nu.

Vad betyder den frisyr vi har?

Jag har funderat en hel del på varför mitt hår betyder så mycket för mig. Jag menar, människor måste ju, liksom jag, alltid ha funderat vad de gör med sitt hår. Så länge människan har funnits, har de ägnat tid åt sin frisyr. Stenåldersmänniskor flätade till exempel sitt långa hår. Man hade ju inte saxar på den tiden. Då hade ju både män och kvinnor långt hår. Det var väl först på 1400-talet som männen hade kortare hår, och det korta håret blev populärt för kvinnor först på 1900-talet, mer specifikt under 1920-talet, då många kvinnor vågade klippa av sitt långa hår. Det var ju en sensation på den tiden om någon kvinna vågade klippa av sitt långa hår och ha en kort page. Att männen bar korta frisyrer var ju vanligt ända sedan 1700-talet. Då hade man saxar och vassa knivar som man skar av håret och skägget med.

Det finns utställning om hår

Jag har faktiskt varit på Historiska museet när de hade en utställning om hår. Det var riktigt intressant att titta på hur vi människor formade håret på olika sätt. Att vi har kammat håret under mycket lång tid, visar rester från vikingatiden då man hittade en vacker kam av trä från Birka i Uppland. Man har även hittat kammar i gravar. Antingen var det den dödas kam, som ansågs behövas även i dödsriket, eller så kanske det var kammar som användes på den döda, i en slags begravningsritual. Man kan fantisera om att kamningen ingick som en del i begravningsritualen och att kammen lades ned som en del i det. Kanske, kanske inte? Vi vet bara att frisyrer och frisörer alltid har varit viktigt för människan.

Måste få en arborist till vår trädgård

3 maj 2018

Varje år gör mamma och pappa en jättestor grovstädning utomhus. De har em stor trädgård och särskilt mamma är så ambitiös och vill ha så stora blomsterrabatter som möjligt. Det värsta är att det är dags att beskära äppelträden och jag misstänker att pappa är på väg upp i dem och ska kapa av grenar. Jag måste få honom att låta bli, och vet inte riktigt hur jag ska föra det på tal utan att han blir sårad. Han tror att han fortfarande är 30 och är spänstig, men mamma och jag vet att han är över 70 och inte det minsta spänstig. Han kan inte ge sig upp träden, hur gärna han än vill. Det finns inte på kartan. Hur ska jag göra för att få honom att låta bli?

Kanske man kan anlita en trädgårdsmästare

Min kompis sa att jag borde anlita en trädgårdsmästare som kom och kapade grenarna i stället. Jag pratade med mamma om det, och vi var överens om att det borde vara det bästa alternativet, men pappa är de envisa typen. Han skulle nog aldrig gå med på det heller, snål som han är. Så vi funderade ut en plan – att de ska åka iväg, jag ska åka hem till dem och medan de är borta kommer det dit en trädgårdsmästare, som jag betalar direkt. Så får vi det gjort utan att pappa ska upp i träden och fälla några grenar. Dessutom litar jag mer på en trädgårdsmästare som vet hur grenarna ska kapas än att pappa ska kliva upp på stegar och bli yr.

Våra fina äppelträd behöver omsorg

Vi har några riktigt gamla äppelträd som fortfarande bär mycket frukt. De måste kapas nu på våren, så att de inte växer till sig för mycket uppåt, som de brukar nu innan de börjar blomma. Vi vill ju ha låga äppelträd som får äpplen på låga grenar och så att trädet inte växer sig uppåt med alla äpplen.

Jag ska ta kontakt och be dem komma nu så fort som möjligt. Då blir det en trädgårdsmästare som har bra rykte och som vet hur de ska göra så att det knappt syns att de har tagit bort trädgrenar. Kanske vi skulle passa på att ta bort tallen också som bara fäller en massa kottar på gräsmattan. Om du någon gång har gått barfota och råkat trampa på en tallkotte vet du hur kul det är att gå på dem. Det är värre än att råka trampa på legobitar – jag lovar!

Har äntligen besökt en tandläkare igen

29 apr 2018

I vissa fall kan man nästan höra klockan klämta i bakgrunden. En klocka som dels kan ha en positiv klang och dels ha en negativ sådan. Det första handlar om att man väntar in någonting som har med åldern att göra. Jag minns exempelvis att jag under en månads tid kryssade för dagarna i almanackan då jag skulle fylla 18 år. Jag skulle då göra en rivstart och få gå på krogen - lagligt - för första gången och, framförallt, så skulle jag äntligen få ta körkort. Där och då gick tiden väldigt långsamt och just månaden innan kändes snarare som ett halvår.

Detsamma kan sägas om månaden innan jag skulle fylla tjugo år och skulle få gå på systembolaget. Det kanske inte hade samma stora förväntningar som körkortet - men ändå; det handlade om en aktningsvärd ålder och en väldigt speciell företeelse. “ Har du legitimation “? Ja. Och så smyger man upp körkortet med ett förnöjd leende mot kassörskan innan man betalar för Rosévinet. Mycket minnesvärt.

Den negativa klockklangen då? Ja, det är när tiden börjar rinna ifrån en och man inte längre kan utnyttja de förmåner som hör ungdomen till. Något som hände i förra veckan. Om några veckor fyller jag nämligen 23 år och det innebär att jag inte längre kan ta del av den fria tandvård som finns i Sverige. Jag kommer alltså att få betala för en tandläkare ur egen ficka. Usch, hemska tanke. Därför såg jag till att vara förberedd och, så atts äga, maximera mina svenska rättigheter. Jag bokade en tid hos en tandläkare i Bromma och fick en undersökning utförd. Något som var tur att jag gjorde.

Det var en upplevelse över förväntan

Den här lilla fröken hade tydligen fuskat lite med tandborstningen på slutet. Inte mindre än två hål upptäcktes. Positivt var att jag fick en tid redan dagen efter - hos samma tandläkare. Ett bra upplägg. Överlag så gillade jag faktiskt mottagningen. Tidigare har jag haft lite skräck för tandläkare - den vanliga, ingen extrem - och känt obehag inför ett besök.

Då jag klev in hos den här tandläkaren så kändes det lugnare, tryggare och mer avslappnat. Jag satt i godan ro och läste en tidning i väntrummet, fick ett glas vatten av receptionisten och kunde rent allmänt ta det lugnt utan att stressas upp av ljud från borrar och från de där hemska sugarna som används. Även den tandläkare som undersökte - och som korrigerade felen - får en tumme upp. Han var väldigt lugn och utstrålade trygghet. Jag kände mig, helt enkelt, avslappnad och i säkra händer.

Borde det inte vara gratis hos en tandläkare?

Men, nu är det av allt att döma slut på denna räkmacka. Nästa gång jag besöker en tandläkare så kommer jag själv att få betala. Det tycker jag är fel. Inte bara för att jag kommer att “bli av” med pengar - jag tänker mer på andra. Alla har olika tänder och olika förutsättningar (min mamma har nästan alltid hål trots att hon sköter sina tänder exemplariskt - pappa har aldrig hål och fuskar som bara den).

Borde inte tänder, på samma sätt som övriga kroppsdelar, bekostas via skattsedeln? Jag är beredd att ge min röst till det parti som tar tag i denna fråga. Att besöka en tandläkare ska inte vara en fråga för plånboken - det är en rättighet.

Har du också träningsvärk i hälen?

6 apr 2018

Jag har hittat till min träning och vet hur jag kan träna utan att tröttna på träningen. Förut när jag har tränat har jag alltid slutat efter några år eftersom det har varit så tråkigt, jag menar vem har lust att jogga samma spår dag ut och dag in? Jag har behövt en träning som ger tillräckligt med utmaningar och variation för at jag inte ska sluta. Men nu har jag äntligen hittat en träningsform som jag gillar. Träningen som jag har fastnat för är Zumba. Det är träning, men är mer som en dans. Inte för att man egentligen lär sig dansa. Det verkar som att träningsledaren verkar strunta i hur vi gör, eller struntar i att visa hur man ska göra för att hänga med i de nya övningarna. Det går i ett rasande tempo i 50 minuter.

Finns så många snygga träningskläder i affärerna

Jag har köpt nya träningskläder och skor, eftersom de gamla är så urtrista. Och nu finns det massor med fina träningskläder i rosa, orange och rött. Man blir glad bara av att ta dem på sig. Jag behöver verkligen allt som kan fylla på min energi. Så här på vårvintern är alla trötta och blir lätt förkylda. Då gäller det at hitta den träningsform som ger den där energin som vi behöver. Alla går ju igång på olika saker, tycker om olika saker och får energin av olika saker. Det gäller att hitta den egna grejen som hjälper just dig. Om du inte har hittat den, kan jag bara rekommendera Zumba. Om du gillar musik och att röra på dig, är Zumba antagligen din grej. Kolla om det finns någon som har det på något gym nära sig. Förut var det bara unga killar och män som gick på gym; idag är det alla sorter man ser där. Unga, gamla, tjejer, kvinnor, män och unga killar. Det är faktiskt ganska roligt att se.

Nu har jag fått ont i hälen

Den enda nackdelen som har drabbat mig är den att jag plötsligt har fått ont i min häl, eller egentligen båda hälarna. Jag märker det framför allt på morgnarna, för jag ska stiga upp. Min pappa säger att det antagligen är en hälseneinflammation och att jag borde gå till en naprapat för att den inte ska förvärras. Jag kollade på nätet om det finns någon nära där jag bor och hittade denna sajt. Kolla du med, om du misstänker att du har en hälseneinflammation.

Min kompis har adopterat hundar

19 mar 2018

Jag var bortrest hos en kompis som bor i Gävle över helgen. Hon är världens gulligaste kompis, med ett hjärta på rätta stället. Jag ville åka och besöka henne sedan hon berättade för mig att hon hade varit i Spanien och adopterat tre hundar. När jag såg dem, var det som om mitt hjärta smälte.

Det syntes på långa vägar att hundarna hade varit med om tuffa saker. De såg så ledsna och traumatiserade ut. Jag tror att alla djur kan vara med om traumatiska saker och att det syns på dem när de har varit med om hemska saker. Vad vet vi ju inte, eller jo, en del vet vi. När de hade kommit till hundstallet i Spanien hade de varit lösdrivande hundar. Två av dem hade fötts på gatan, av en herrelös tik. Den tredje hade hittats smutsig och nerkyld på en gata och en hundfångare hade tagit den till hundstallet.

Hundarna var inte vana att vara inomhus

Nu har min kompis varit i Spanien och tagit hem hundarna. De hade aldrig varit inomhus, var livrädda för att åka flyg och det tar väl ett tag innan de förstår att de har ett nytt hem hos min kompis. Det ska faktiskt bli riktigt intressant att se deras förvandling. Redan nu såg de bra mycket gladare ut än på de foton som min kompis hade tagit på dem på det gamla hundstallet.

Hon var tvungen att vaccinera dem mot valpsjuka och låta en veterinär kontrollera så att de inte hade maskar eller löss. Nu hade de eget chip i örat och egna pass – jo, hundar har tydligen egna pass. Precis som vi människor. Bra, eller hur? Då kan de resa i Europa med min kompis, om hon nu vill det.

Jättemycket att städa hemma hos henne

Det enda som var negativt, var att det krävs av min kompisar att städa mycket mer än förut. I alla fall hade hon kommit fram till det, framför allt just nu, när det är slask, sand och grus som alla tre hundarna drar in. Då är det bra att veta att en sådan som hon, som har tre nya hundar hemma hos sig, kan anlita professionell hemstädning, så slipper hon slita ut sig till det. Det räcker ju att hon jobbar heltid för att försörja sig och hennes tre hundar. Fritiden kommer ändå att gå åt till att få hundarna att anpassa sig till henne och läka såren från tiden som vildhundar i Spanien. 

Vi satt hemma hos henne och funderade över hur hon ska klara av att både ha de tre hundarna och hinna jobba. Då googlade vi hemstädning i Gävle och hittade detta företag. Dem kan hon anlita och ändå få ett trevlig och rent hem samtidigt.

Jag har slutat tro på pigor i hemmen

15 mar 2018

Jag har aldrig dolt att jag är feminist och röstar vänster när jag väl röstar. Jag vet flera av mina kompisar som helt enkelt struntar i att rösta. De tycker inte att det spelar någon roll. De har slutat tro på att det gör någon skillnad om de röstar eller inte. De bara; ”äh, vem bryr sig, det blir ändå ingen förändring”, eller; ”alla politiker gör samma saker och tycker ändå likadant”. Och jag bara; ”nä, alla gör inte likadant eller tycker likadant”.

Det gör faktiskt skillnad att rösta. Om man inte röstar, ger man ju bort sin röst till dem som vill sänka skatterna och låta alla skattepengar gå till kapitalistsvin, eller hur? Du håller väl med mig? Går man inte och röstar, ger du bort din makt att bestämma hur du vill ha det, till någon som tycker exakt tvärtemot vad du tycker. Så enkelt är det.

Jag hymlar inte med att jag är feminist

Så, eftersom jag är feminist och röstar vänster, har jag alltid tyckt att det är så förlegat att anlita städare, chaufförer och tjejer som kommer hem till en bara för att hämta barn på dagis, eller skola, läsa läxor med dem, laga deras mat och natta dem, bara för att föräldrarna är så upptagna med sitt arbete, att de inte hinner bry sig om sina avkomlingar. Men, jag har helt enkelt slutat tro att de som kommer hem till folk är offer för kapitalisthungriga rika människor. Varför då? Är jag någon som bara byter åsikt bara så där? Nä. Så är det inte.

Min syster har fått mig att ändra åsikt

Min syster, som står inför sin skilsmässa, har kämpat så hårt med hela skilsmässan, utflytten av sin man – och barnen är alldeles upp och ner. Själv jobbar jag ju heltid. Jag önskar att jag hade hunnit hjälpa henne mer, men jag har inte den tiden. Jag önskar att jag hade det, men efter jobbet är jag så trött. Det är först på helgen som jag skulle kunna hjälpa henne, men då behöver jag själv städa, handla, tvätta och laga mat. Däremellan vill jag faktiskt hinna träffa mina polare. Sedan har hela helgen gått – och har jag hunnit hjälpa min syster? Nä. Dessutom är det på eftermiddagarna sin hon behöver mest hjälp, med barnen. Och då är jag på jobbet fortfarande. På kvällarna är det enklare för henne, eftersom hon kan gå hem från jobbet och vara med sina barn. Så, räddningen för henne har helt enkelt varit att anlita en firma som har tagit på sig allt möjligt för att hjälpa henne. De städar, hämtar barnen, lagar mat och är med dem tills hon kommer hem. Sedan är de med sin pappa varannan vecka. Då hinner hon med allt som hon inte hinner med när barnen bor hemma med henne.

Socialtjänsten är på min syster

Det är så viktigt för henne, eftersom socialtjänsten är på henne och gör hembesök eftersom hennes före detta man har fått för sig att hon inte är någon bra mamma. Fattar inte varför han har valt att göra så här. Hela han är. Så förändrad. Man undrar ju vad som har hänt med honom. Nåja. Just nu är det ganska lugnt. Snart lägger dig det värsta och det mesta återgår till det normala. Den här firman som hon har hittat är kanonbra. De hjälper till med allt möjligt, och så får hon dra av kostnaderna så att det inte blir så dyrt det de hjälper henne med. På helgerna till exempel, då slipper hon städa, eftersom de städar åt henne på torsdagar, så det är så fint när helgen kommer. Under vardagarna är det ändå ingen som bryr sig om det är städat eller inte. Så nu har jag ändrat mig om att anlita någon som kommer hem och städar åt en. Det är ju bara jättebra.

Vill du själv anlita en bra stäfirma som utför hemstädning i Nacka? Läs då här: http://www.hemstädningnacka.se.

Nu ska jag bli bastuägare

20 feb 2018

Nu har jag äntligen bestämt mig för att jag tänker renovera mitt badrum. Alla mina kompisar har gjort det. När vi träffas, några kompisar och jag berättar mina kompisar om alla möjliga renovering som de har gjort i sina hus, eller i lägenheterna. Jag har inte vågat förut. Det är ju så mycket att tänka på – och vad händer om det blir fel? Mina andra kompisar är ingenjörer, det är klart de vet hur de ska hantera en renovering. De vet ju vilka sorts material de ska använda, och de kan en del om rördragningar och sådant som jag inte kan. Men det som fick mig att bestämma mig för att renovera jag med, var när jag såg en minimal bastu som min tjejkompis har installerat i ett pyttelitet kryp-in hemma hos henne. Den var så snygg. Jag har alltid drömt om en bastu.

Vill ha en mini-bastu

Den var inte större än typ  lite mer än 10 kvadratmeter, men om man inte är många som bastar, så finns det rum för henne och några kompisar till. Dessutom kommer hon att basta ensam i den den mesta tiden. Det kommer jag också att göra. Jag har nämligen en garderob alldeles intill mitt badrum i min lägenhet. Den har jag funderat länge på att slå ut. Om jag kunde, skulle jag göra badrummet som ligger vägg i vägg med det och göra hela badrummet nästan dubbelt så stor. Jag har sett på nätet att man kan göra mini-bastu, som är bara på 15 kvadratmeter stort. Utanför har jag dusch. Dessutom tar jag bort mitt badkar, som jag aldrig använder. Då kommer jag att få rum för bastun. Den ska kläs helt och hållet med träpaneler och ha bastubänkar runt en elektrisk bastukamin. Sedan skulle jag vilja öppna upp så att jag har ett rektangulärt fönster högt uppe på väggen. Då får man in solljus i taket om det inte är natt när jag bastar.

Har sparat i några månader

Nu har jag lyckats spara pengar till min badrumsrenovering. Jag har tänkt att jag renoverar en sak i taget i min bostad. Sedan när det är dags att skaffa barn och familj, så kan jag sälja den och få en bra summa som jag kan satsa på att köpa ett hus.

Jag har kollat lite olika beräkningar på hur dyrt det kan bli, och jag har sett en beräkning på ett bastubygge som går på lite under 48.000. Men grejen är den att eftersom jag äger min lägenhet, kan jag dra av på arbetskostnaden och då betalar jag bara 38.000 kronor för allt inräknat; snickare, elektriker och VVS-installerare. Det måste vara ordentlig fläkt i en bastu som är byggd i en lägenhet. Det är också därför jag vill ha ett fönster i bastun; den kommer att underlätta vädringen efteråt. Och det är bra om fönstret monteras högt uppe på väggen, för då blir det svårt för någon tjuv att ta sig in genom det – eller snarare omöjligt att göra det.

Jagar någon som kan bygga

Så nu är jag på jakt efter någon som kan hjälpa mig att bygga bastun. Det måste vara någon som är pålitlig, som inte drar ut på tiden bara för att det ska kosta mer, och någon som inte vill lura mig på en massa pengar, bara för att jag är tjej. De kanske tänker att det är lätt att lura någon som inte vet hur saker och ting ska gå till. Men jag har tänkt bussa mina ingenjörskompisar på dem om de försöker lura mig på något.

Lärt känna en LVU-advokat

8 feb 2018

En tjej som jag nyligen lärt känna - och verkligen klickat med - arbetar som LVU-advokat och det verkar typ vara det värsta - bästa? - yrket man kan tänka sig. Hon har naturligtvis tystnadsplikt och följer den slaviskt. Hon har alltså inte på något sätt avslöjat några detaljer och någonting annat som kan få mig att gissa någonting kring vilka familjer som hon företrätt som LVU-advokat.

Hon har bara beskrivit sitt yrke med väldigt stora penseldrag. Hennes yrke handlar alltså om att representera familjer vars barn - av olika skäl - blivit omhändertagna och tvångsplacerade i familjehem. Då jag menade att en LVU-advokat är det värsta yrke jag kan tänka mig så handlar det alltså om att se smärta i vitögat; att ständigt möta en uppgivenhet hos sina klienter och att i många fall veta att det handlar om rätt beslut som Socialtjänsten har fattat.

Men, jag sa även att det kan vara det bästa yrket som finns. För; i många fall så kan en LVU-advokat dels bevisa att felaktigheter finns i beslutet och det finns även fall där barnet efter något år fått komma tillbaka till sina föräldrar igen. Av den enkla anledningen att föräldrarna ryckt upp sig och lämnat den dåliga livsstilen bakom sig.

Att ett barn blir placerat i fosterhem kan vara en väckarklocka för föräldrarna och få dem att vakna till, skärpa sig och bevisa - genom sin LVU-advokat - att man är lämplig som vårdnadshavare. Att vara med på en sådan resa, förklarade min nyvunna vän, är det bästa med yrket.

Hon funderar på att söka sig till andra områden

Men, hon sa även att det var ett tungt jobb. Ibland allt för tungt och där hon upplevde det som väldigt tärande och svårt att släppa. Något som jag verkligen kan förstå. Hur ska man kunna slappna av om man vet att en familj är beroende av jobbet man lägger ner; hur ska man kunna släppa all eventuell misär man sett och hur ska man kunna koppla bort att man dagligen stångas mot olika myndigheter? Återigen - det är mina tankar kring det hela och ingenting som min väninna sagt.

Det hon däremot sagt är att hon funderar på att söka sig vidare och istället börja fokusera på ett annat område inom familjerätt - nämligen vårdnadstvister. Som om det skulle vara någonting enklare, höll jag på att säga.

Man känner sig ganska stolt över att hitta kompisar som henne. Folk som gör skillnad i sitt yrkesliv och som genom sin kunskap kan hjälpa människor. Dessutom är hon grym på att dansa också och är helt otrolig på att imitera kändisar. Hon skulle lätt kunna ställa upp på Melodifestivalen som Pernilla Wahlgren.

Den som är nyfiken på att läsa mer om LVU och vad det innebär kan besöka denna sida: http://www.lvuadvokat.se/.

Fram för fler svenska musiktjejer

5 feb 2018

Marie Fredriksson, Agnes, Icona Pop, förutom ABBA-Annifrid och ABBA-Agneta har alla varit oerhört stora musiktjejer vars musik till och med har gått på export. Här måste även Robyn, det senaste fenomenet Zara Larsson, Tove Lo och Ana Diaz nämnas. Det går helt enkelt vägen för svensk musik just nu. Och andra kommer att kunna rida på vågen för framgångsrika kvinnliga musiker inom branschen. Särskilt handlar det om att hamna etta, eller topp tio på den amerikanska Billboard Hot-100 listan. Här måste jag nämna artister som hamnat som etta; Björn Skifs med sitt band Blue Sweden, ABBA (förstås), Roxette och Ace of Base. Andra som har hamna på topp tio på samma nämnda lista är Europe, Neneh Cherry, Robyn, Eagle-Eye Cherry, Swedish House Mafia, Icona Pop, Avicii och Tove Lo.

I denna mängd räknar jag till 8 artister i absolut världsklass, men vi har så många fler kvinnliga, svenska musikartister vars musik gått på export. Vi har ju en del gamla kvinnliga musiker; Siw Malmqvist, Alice Babs, Charlotte Perelli som ensamma artister, förutom redan nämnda har slagit stort utomlands.

Musikbranschens intäkter ökar 

Musikbranschen som helhet ökar mest inom exporten, och har ökat stadigt sedan man började mäta den sedan 2007. Jag ska nämna några siffror för att visa hur framgångsrikt det har varit; 2016 sålde musikbranschen som helhet musik för 9 miljarder kronor, en ökning med 1 miljard jämfört med året innan. Det är för stora siffror för att ignoreras anser jag. Och inom musiken är det inte dominerat av män eller killar, även om DJs som Avicii och Swedish House Mafia  och låtskrivare som Max Martin, men här hittar vi även Zara Larsson, vår kanske största ”exportvara” och Tove Lo. Tove Lo, tillsammans med Max Martin och Avicii stått för svensk musikexport som har omsatt 2,3 miljarder kronor, skriver Svenska dagbladet i oktober 2016.

Vi måste få fler unga som satsa på musik

Därför tycker jag att fler borde inse detta; vi behöver svenska musiker eftersom de bidrar så mycket för svensk ekonomi. Det är skatteintäkter till oss alla. Alla borde investera i nya svenska musiktalanger. Och var startar man då? Jo i folks källare, i kommunala musikskolor och i landets replokaler, som idag är alldeles för få. Jag tror också att vi vuxna borde satsa mycket mera på ungdomarna. De borde få bättre fritidslokaler, få tillgång till musik. Tänk att man kan bli rik på något som är så roligt att få skapa. Själv spelar jag piano för hemmabruk. Jag drömmer inte om att slå igenom men jag vet att så många andra gör det. Sverige borde göra mer för att deras drömmar ska slå in, det vinner vi alla på. Säg en så storstad som Stockholm, här borde det absolut finnas fler replokaler i Stockholm.

← Äldre inlägg